måndag, oktober 11, 2004

Fable: ett sagospel trots all kritik

De senaste dagarna har jag fastnat i ett nytt spel. Jag menar verkligen fastnat. Det är inte så att jag inte kommer vidare utan spelet är så fängslande att jag inte kan släppa det. Spelet i fråga är Fable. Detta spel som var ett av de mest omtalade spelen till Xbox i många år har nu kommit. Recensionerna är väldigt blandade. Många klagar på att utvecklarna pratade förmycket om vad som skulle vara i spelet för att sedan vara tvingade att ta bort många funktioner. På olika spelforum talas det om att folk nästan känner sig lurade nu när spelet släppts.

Visst finns det mycket i spelet som inte är så bra som det skulle kunna ha varit. Friheten är inte så stor som man hade hoppats och världen sträcker sig inte till horisonten. När det finns spel som Grand Theft Auto 3, GTA Vice City och snart GTA San Andreas, där man kan gå vart man vill och göra (nästan) vad man vill, så har man lite att leva upp till. I Fable är världen uppbyggd av "rum" hela kartan är styckad i små delar. Man kan inte se från den ena delen till nästa och det är laddningstider mellan varje del. Avsaknaden av stora vyer förstör känslan av en stor värld. Däremot får man en ganska trevlig kompakt värld där man hela tiden undrar vad som finns runt hörnet.

Här kommer vi till det som jag gillar med Fable. Spelet lyckas verkligen förmedla sagokänslan. Det svajande gräset, de fallande löven, de gulliga stugorna andas Bröderna Grimm. De mörka skogarna och fantasntiska monsten är precis så läskiga att man ryser så där lagom. Ljudet är fenomenalt och ljuset faller så vackert genom lövverket.

Jag rekommenderar verkligen Fable för den som vill uppleva ett riktigt sagoäventyr av den gamla skolan (inget Disney här inte).

Officiell sida för Fable

PS. Jag kanske ska säga något om monstren ändå. Det är en härlig blandning: Varulvar (Belverines), kobolder(Hobbes), troll och oknytt. Monstren känns naturliga i världen de leverr i. Jag retar mig bara på Hobbes. De har för lite personlighet. De känns som kanonmat och jag tycker nog att de liknar de minsta monstren i Halo. Belverines är däremot riktigt läskiga saker. Huga! DS.